Nordanvinden

När vi kom fram till Nice vid midnatt såg vi fyrverkerier och förstod att det var för nationaldagen. Vi letade upp det vandrarhem vi bokat två nätter på och lämnade våra väskor. Eftersom vi inte bokat för den natten då vi kom letade vi oss ner till stranden för att vila lite. Stranden var inte vad vi väntade oss på den franska rivieran; stora stenar och inte ett sandkorn. Så att koppla av där var inte det lättaste. Men det var ändå sövande att höra vågorna slå in mot stranden och se en fyr sakta blinka i fjärran. Efter en stund tänkte vi dock att vi kunde gå tillbaka till tågstationen och hitta en bänk att sitta på. Men stationen var stängd. Så vi gick tillbaka till stranden igen och lade oss bland stenarna. En trevlig man som vaktade solstolar till ett hotel (antagligen från att uteliggare skulle bosätta sig där) frågade var vi kom ifrån, och lät glad när vi sa att vi var från Sverige. Han lät oss sova på varsin solstol och sa att området var kameraövervakat så att vi kunde vara trygga. Helt trygg var man förstås inte. Dessutom blev det väldigt kallt så det blev inte mycket sömn. Kl 06 skulle Enriques (som han hette) chef komma så då skulle vi vara tvugna att gå. Vi gick till ett cafe som var öppet tidigt och drack varm choklad för att tina upp efter natten. Sedan gick vi till McDonald's och åt en ägg- och bacon-frukost.

/Olivia